14 mars

Jag vet att jag skrev alldeles nyss att jag skulle sova.. Men jag ligger här i min säng och saknar min älskling. Känner ni också av saknaden mest på kvällen? Varför är det så? Jag har en teori om att det är såhär: på dagen har du fullt upp med allt som ska göras och då hinner man inte tänka efter, eller känna efter för den delen, medans man på kvällen har all tid i världen (känns det som) att både tänka och känna efter. Suck.
   Därför är det så jobbigt nu, när jag inte har något specifikt att göra och min älskling inte är här. Dessutom fungerar det tyvärr så att ju mer tid man har spenderat tillsammans och ju fler nätter man har haft turen att få dela säng med den man älskar, desto jobbigare är det när ingen ligger brevid en på kvällen.
   Känns som att detta blev ett mer filosofiskt inlägg, vilket inte är något fel. Det är nice att bara tänka en massa på saker som inte direkt har något givet rätt eller fel. Det utmanar en att tänka lite, vrida och vända på saker och ting. Jag kan göra det i evigheter om jag har bra sällskap... Nostalgi - Jag och Bella på somrarna i högstadiet. Vi kunde sitta ute på nätterna och prata om allt möjligt. Mycket mysigt! Ibland saknar man det som har varit. Ibland mer och ibland mindre. Ibland önskar man att något aldrig hänt. Nu tappade jag tråden lite känner jag. Men vad gör det, sålänge jag förstår är det bra. ^^

Jag funderar på att göra en lista. En lista med saker som jag ska göra innan jag dör. Eller, som jag vill göra innan jag dör. Det är nog bättre formulerat. Nu gäller det bara att jag kommer på vad som ska stå på den där listan. Ja, det får bli ett fortlöpande projekt.

Jag och min älskling har varit tillsammans i lite över tre och ett halvt år nu. Det är länge. Men det känns inte länge. Det känns inte länge alls. Även om jag tänker tillbaka på allt vi har gjort tillsammans. Alla festivaler, konserter, fester, kalas, studenten, födelsedagar osv. så känns det inte länge. Jag antar att ordspråket "tiden går fort när man har roligt" stämmer bra in här. :)
   Tre och ett halvt år och jag älskar dig bara mer och mer älskling. Det är som om du och din kärlek tränger längre och djupare in i mitt hjärta och väcker hela mig till liv. För det finns ingen (bra) känsla som får en att känna sig så levande som kärlek. Allt blir bättre och lättare att göra när man vet att man har någon som älskar en så otroligt mycket. Lika mycket som du älskar honom/henne.
   Det låter alltid som att man är hög när man ska beskriva kärlek, och det är så. Man är lite hög, på ett bra sätt. Och de som säger att man inte kan flyga runder på moln efter att ha varit tillammans ett tag, ni borde träffa mig. För jag svävar fortfarande, inte konstant, men ofta. Charlotte i sex and the city sa i filmen (som jag ju såg i natt) att hon är lycklig i sitt förhållande. Varje dag. Kanske inte hela dagarna, men ändå varje dag. Det är beundransvärt tycker jag. Jag känner så för dig älskling. <3 Jag är lycklig varje dag. Inte hela tiden kanske, men varje dag.
   Varje dag är jag lycklig med dig och jag trodde aldrig när jag träffade dig första gången att vi skulle vara tillsammans såhär länge. Det var inget jag vågade drömma om. Men nu är vi här, och jag älskar dig mer och mer för var dag som går. Du äger mitt hjärta. <3

Nej, nu ska jag sluta flumma och se till att komma i säng.

Thess! Mina naglar, de börjar bli så långa att jag trycker på fel tagenter nu. Men jag älskar dem <3

Over and out!
  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0